Gott nytt år!

Ett nytt år, ett nytt äventyr - men med helt andra förutsättningar än senast. Gustav och jag återvänder till värmen på Koh Lanta medan Kevin och Dan stannar i ett vintrigt Sollentuna. Vi åker 1:a januari och är tillbaka i Sverige den 1:a april. Det kommer inte att bli smärtfritt, men det är det val som passar bäst den här gången, med tanke på jobb och skola.

Vi önskar Er alla ett riktigt gott nytt år och hoppas att ni då och då följer oss här på bloggen.

Sista visan

Gustav och Kevin har gjort sin sista skoldag på Lanta Sanuk School, åtminstone för den här gången. Lärarna har levererat sina sista visdomsord och som traditionen bjuder har lärare och elever sjungit Sista visan för dem som slutar. Ett vemodigt avslut och ett minne för livet.

"Nu går sista visan, dig vill vi sjunga för,
vi behöver varandra, du och jag och de andra, som står utanför,
låt den sista strofen, bli till en sång vi minns,
tack för att vi fick ha dig, tack för att alla finns"

Vi har även sett den sista solnedgången; ätit den sista middagen och alldeles nyss låtit vågorna på Klong Dao Beach svepa våra kroppar mot stranden – för sista gången.

Nu återstår hemresan och reflektion på hemmaplan. En resa är ju inte bara en resa, utan även tiden före och tiden efter.

Tack för att ni följt oss på bloggen, kanske väcks den till liv ett annat år. Nu är det dags att träffas IRL - In real life.

Lättlagat på Lanta Thai Cookery School

Alla råvaror är på plats i köket. Skålar och knivar är pedagogiskt uppradade på arbetsbordet; wokpannan preparerad med en skvätt kokosmjölk, grönsaker tvättade och vinkelrätt placerade på skärbrädan. Lanta Villas kökschef visar och förklarar.
- We use many colours in Fried Rice; you have to cut the vegetables thin. Very, very thin.

De första två rätterna, Khao Phad Seafood (stekt ris) och Beef Salad smakar gudomligt. Godare än på restaurang. När det är dags att fortsätta med övriga tre rätter är arbetsbordet rengjort, wokpannor diskade och nya råvaror vackert placerade i skålar av plast. Rätterna med röd curry, massaman curry och friterad banan tillagas med samma flyt som tidigare. Det är lätt att laga thaimat. Gott blir det också, mycket gott; även om magen börjar tycka att det räcker nu.

Summa summarum, en trevlig kväll med kockar från de båda svenska skolorna. Sedan kan man ju undra hur de vågar släppa in tolv gubbar i köket med vassa knivar - och bara ett plåster.

Durian - Thailands svar på surströmming

Frukten durian är mogen. Många thailändare går man ur huse för att få tag på den stora taggiga skapelsen. Med lyster i blicken delas frukten och ett vaniljfärgat, kletigt inre visar sig; lukten av något ruttet ger sig till känna. Frukten är omstridd, precis som surströmmingen hemma. Fanatikerna hyllar smakupplevelsen, medan andra inför förbud mot frukten. Vi har smakat, för att skapa oss en egen bild. En tugga räckte. Resterna lindades in i tre, fyra plastpåsar och förflyttades från lägenheten till soptunnan utomhus. I fortsättningen håller vi oss till mer välsmakande frukt - med mangon i spetsen.

Mopedvägen till Lanta National Park

En känsla av frihet - att på morgonen, när barnen gått till skolan, ge sig väg så långt söderut man kan komma. Endast utsikten avgör om vi skall stanna.

Tillsammans med Robert och Marianne hyr vi två mopeder, en gul och en röd; båda med automatväxel. Tuk-Tukförare göre sig icke besvär längst ner på ön. Jag läste, i efterhand, att de sista tio kilometerna ner till Koh Lanta National Marine Park endast rekommenderas för erfarna förare. Det känns bra att vara efterklok. Nu fick Ingela och Marianne, som satt bakpå, kliva av kanske tio gånger när lutningen och väglaget var som värst. Det är förresten inte så många av de erfarna moppeförarna som bär integralhjälm på Koh Lanta :)

Nui Beach och Kantiang Viewpoint blir våra väl valda förmiddagsstopp. Utsikten är fascinerande. Söder om Kantiang ligger den vackra, ensliga stranden vid Bamboo Bay; från vägen ser vi den i hela sin sträckning. Väl framme vid Koh Lanta National Marine Park är temperaturen som högst och vinden obefintlig. Ett kort besök vid det omtalade fyrtornet, följs av ett desto längre svalkande bad vid Koh Lantas sydligaste strand. Av någon anledning diskuterar vi fotboll i badet. EM-92, med Danmark som segrare, är något som våra danska vänner minns mycket väl.
- Danmark levde opp under den tiden; men det kommer nog aldrig att hända igen.
Det var inte jag som sa det. Å andra sidan tar vi svenskar gärna upp VM-58 och -94, med Sverige som medaljörer, vilket kanske inte heller kommer att hända på många, långa år.

På hemvägen spisas lunch på restaurang Same, same but different. De välkryddade rätterna gör att läpparna brinner - hela vägen hem till Southern Lanta. En förnöjsam utflykt, med trevligt sällskap och vackra vyer är tyvärr redan till ända.

Qi Gong på Lanta Sanuk School

Fjärilen vaknar och breder ut sina vingar. Varje elev följer övningens rörelser, efter att jag poängterat vikten av djupandning – lugn och ro. Lektionerna med 2-3:an (bilder) och 4-6:an inleds med en presentation av Yin och Yang; motsatta energier som behöver balanseras. Därefter introduceras Qi Gong, en kinesisk träningsform för bättre hälsa och ökad energi. De långsamma rörelserna tas emot på allvar och fokus för dagen är djur. Björnen letar efter bär och Tranan vadar i vattnet är tacksamma övningar för barn.

Under thailandsvistelsen har jag även lett Qi Gong för vuxna, ett par gånger i veckan. Först på vår altan under tiden på Vacka Lanta, därefter i en sala på Ancient Realm och på stranden utanför Twin Lotus.

Havssköldpadda och jättemuränor vid Koh Ha

De långsmala gnistrande barracudorna rör sig i ultrarapid. Femtio, kanske sextio stycken i ett stim. Mitt ibland dem kickar sig Gustav fram, utan alltför fladdrande armar.
- Coolt att vara en av dom.
Sitt allra första havsdyk gör han vid den lilla ögruppen Koh Ha; max tolv meters djup är det som gäller. Själv har jag dammat av mitt AOW-certifikat och gör honom sällskap. Jag konstaterar att 16 och ett halvt år gått sedan senaste dyket.
- Du behöver göra ett refreshdyk, säger instruktören; ett understatement som heter duga.

En jättebarracuda, en stingrocka, flera jättemuränor, gul och grön trumpetfisk, massor av clownfiskar, ghostfishes och angelfishes; listan på våra observationer kan göras lång.

Kevin och Ingela snorklar och följer skådespelet från ytan. Ingela är den enda av oss som lyckas se havssköldpadda.
- Jag följde den med blicken upp till ytan. Den kom riktigt, riktigt nära. Tydligen behöver den andas luft var tjugonde minut.

Gustavs nya drömyrke är divemaster.
- Han är en naturbegåvning som kan komma och hjälpa mig om sex år, säger den nuvarande divemastern Henrik efter det första dyket.
Han har modet, naturintresset och definitivt upptäckarglädjen. Jag kan ju tycka att det krävs en del ytterligare disciplin innan han är kvalificerad för yrket, men han har ju tid på sig.

Lågsäsongen närmar sig

Taxichaufförer som spelar brädspel i väntan på kunder. Hantverkare och konsthandlare som så sakteliga börjar rucka på sina priser. Tydliga tecken på att lågsäsongen är på väg.

Konstnären Natha minns fortfarande Isaks entré i butiken förra veckan.
- How much is this large painting?
- 4000 baht.
- I give you 400.
- OK, säger han utan att tänka och kollegorna ser frågande ut.

När det blir tid över på arbetsplatsen, kan thailändaren passa på att sköta sin hygien. Trädgårdsarbetaren på Southern Lanta plockar lugnt sina näshår och petar tänderna; med blicken fastnaglad i backspegeln på mopeden. Naglar och tänder är viktiga här i landet, speciellt för killar. Jag minns fortfarande den första färjeturen till Koh Lanta i oktober. Jag stirrade på en kille på ett lastbilsflak som satt och filade sina naglar, länge, länge, med minutiös noggrannhet och koncentration.

Håkan regerar på Slow Down

Det spelades en del volleyboll redan i oktober, då på Somewhere Else. Oftast var vi fyra spelare, högst sex. Ryktesvägen hörde vi att det skulle bli mycket volleyboll senare på säsongen.
- Det kommer en kille som heter Håkan Bäckström, som är svensk mästare i beachvolleyboll, var ryktet med störst spridning.
När Håkan väl dök upp på Slow Down, var genast någon framme och berättade för honom:
- Det kommer en kille som heter Håkan...
- Va? Men vänta nu, det är nog jag det, sa Håkan blygsamt.

Nu har han varit här i flera månader och vunnit allt som går att vinna nere på Slow Down. Söndagens turnering spelades med lottade tremannalag. Det spelade ingen roll. När dagen var slut stod han där igen; med segerölen i näven. Denna gång i lag med Urban och Sören.

Annars kunde man under söndagen notera Peos spelglädje och goda ledaregenskaper, när han lotsade Thomas och Annika till en bronspeng. Det var utan tvekan det lag som hade roligast i sanden.

Lantaa - Lanta Festival

Scenen var på skuggsidan, tack och lov; Gustav och Kevins klasser framförde Mamma Mia och Take a chance on me, till ackompanjemang av gitarr, och gjorde det bra. Åhörarna fick bemästra solsidan, vilket var tufft. På festivalgatan i Old Town upplevde vi den varmaste dagen under hela vår Thailandsvistelse. Av oss tio som åkte dit på eftermiddagen var det fyra som var tvungna att söka sig hemåt redan innan Svenska skolans andra föreställning. Sådan är den; den tryckande värmen.

Yoga på the retreat

Standing Dog, Cobra eller Fire position. Helt okey säger jag, så länge man slipper veckla in benen i lotusställning.
- Det er den eneste oevelse som jeg kan, säger vår danske vän Robert glatt.
För att visa slänger han sig ner obehindrat på stranden vid Funky Fish. En klockren asana; övning/rörelse.
- Alle andre kan nå gulvet med like bein, jeg er bare halvvejs, fortsätter han med solhälsning A och B i åtanke.

För mig är ashtangayogan näst intill obruten mark. Det är ingen lek, så mycket vet jag efter nio besök på the retreat. I salan bakom Cha ba, under Annelies ledning, väntar alltid en rejäl fysisk ansträngning. Styrka och brutal stretching i kombination med andningsteknik och själslig närvaro. Drisdin, punkten där man fokuserar blicken, kan antingen vara en fiskebåt i horisonten eller den egna kroppen; foten eller naveln. Ni förstår att begreppsfloran är ett kapitel för sig. Svårast är nog ändå att under övningarna hitta det så kallade kroppslåset och få till den speciella andningen. Eller möjligen att komma på vad det heter på yogaspråk. Det kommer snart.

Förstapris: En trerätters på Slow Down

Gustav väljer och vrakar i menyn efter turneringssegern.
- Vårrullar till förrätt; pepparstek till varmrätt, tror jag, jag kanske byter till din sötsura kyckling sedan; självklart glass till efterrätt.

I början på dagen, vid turneringsstart, är förvirringen total. Tommy har barnvaktsproblem och laget i Beachvolley tremanna mixed består enbart av Dan och Ingela. För att rädda situation bestämmer vi att Gustav går in som joker i leken.

En bit in på match ett, dyker Tommy upp. Med lite hemmagjord rotation på spelare fullföljer vi turneringen med alla fyra i laget. Om spelet var knackigt från början, så skärpte det till sig väsentligt mot slutet. Gustav visade prov på stor spelskicklighet. Vid ett tillfälle vid ställningen 20-14 och matchboll, gav han till och med direktiv.
- Jag servar, sedan vill jag ha ett bra upplägg när vi får bollen.
Behöver jag säga att han slog in matchbollen - med en tvistad smash.

'

Same, same - but different

Klarare vatten. Färggrannare fiskar. Kanske var till och med varanerna större; de matades med kycklingben den här gången.
- Det var fantastiskt att få se. Bättre än så här blir det inte, säger Dick efter dagsutflykten till Koh Rok.
- Kanske hinner vi med Four Islands också, fortsätter han, sugen på mer snorkling.

För oss som redan varit där en gång, var detta som att se en riktigt bra film på nytt. Känslan blir starkare; du ser fram emot de bästa sekvenserna; detaljerna som missades senast studeras noggrannt och i lugn och ro.

Boman/Matsson har anlänt

Vi var nitton personer till bordet, när alla väl hade satt sig. Några kunde se det som avslutningsmiddag - andra som välkomstsupé.
- Family Four, konstaterade Dick och Harriet och gav servitören en chans att strukturera beställningarna.
Kristina, Johannes, Isak och Samuel var också med, vilket betyder fem familjer till middag denna helt vanliga tisdagskväll.

Familjerna Bertlin och Reinius är redan på väg till nya thailändska destinationer, medan de nyanlända precis installerat sig. I dubbelbungalow på Lanta Villa med bästa havsutsikt. Badmöjligheterna är det sannerligen inget fel på. Tio meter till poolen och tjugo till den stekheta sandstranden.

Familjen Bertlin besöker Kantiang Viewpoint

Kan man med en 10-åring och två 5-åringar ta sig ner till stranden från utsiktspunkten, frågade vi oss innan vi gav oss iväg. Den cementerade stig som leder genom djungelbyn i sluttningen var ingen match för Linnea, Axel och Matilda. Det var väl det svalkande doppet som hägrade eller kanske lunchen i trädskugga.

Att hinna se något av Koh Lanta under två dygn är inte enkelt. Peter, Anne-Marie och barnen åkte lastbilsflak med Ingela och mig från Twin Lotus i norr till Kantiang Viewpoint en bit ner på södra delen av ön. Om de var observanta och har gott minne så kommer de ihåg restaurangerna vid södra Long Beach; vårt tidigare boende Vackra Lanta; den långsträckta stranden Klong Nin; livs levande elefanter längs vägen vid infarten till Tiger Cave samt slutmålet - Kantiang Beach och dess omgivningar.

Olika levnadsvillkor

Utsikten från vår balkong visar Southern Lanta Resort and Villas. Villaägarna är i huvudsak svenskar med god ekonomi. Från baksidan blickar vi ut över thailändska bostäder. Många familjer lever tillsammans, under primitiva förhållanden – i skjul. Så som de alltid levt; långt innan det byggdes trevåningshus framför deras matbord.

Lanta Thai Cookery School

Skarpheten i chilin ska tonas ned med hjälp av sötman i kokosnötsmjölken. Harmonin i maträtten är viktig. Mia och jag lärde oss mycket på Lanta Thai Cookery School igår kväll. Fem rätter av varierad karaktär röstades fram; kocken plockade fram ingredienser, gav instruktioner och tillagningen kunde påbörjas (se tabellen till höger). Allt skulle dessutom ätas. Med proppfulla magar åkte hälften av gänget vidare till Klapa Klum Bar för trevlig samvaro, dans på stranden och hålligång. Åter till min sköna säng 03.00.

Cha-Da - ett enda stort poolområde

Familjen Reinius anlände häromdagen till Koh Lanta. Boendefrågan behövde lösas direkt, och Kevin som varit runt en del med kompisar tipsade om lyxresorten Cha-Da. Vi promenerade runt och kikade på några andra alternativ först, men väl framme kände Tommy att det var läge att slå till.
- Jag är en av de bättre faranger du haft på den här resorten. Ger du mig ett bra pris så kan jag bli din gäst.
Hur prutningsprocessen fortsatte förtäljer inte historien, men inkvarteringen är gjord och Koh Lantas största pool har provbadats. Kul för oss långtidare att få den möjligheten.