Rivstart med Scream Park - halva familjen bad att få gå ut efter två minuter. Därefter vattenparkerna Waters of Africa och Sunway Surf Beach, vilka var OK men inte så mycket mer.
I röd ringhörna - William 12 år, 48 kilo och klasskamrat med Gustav. I blå - en något längre thailändare, 48 kilo, gissningsvis 13 år.
uvudet inför allvarliga, lätt förvånade barn och hysteriskt skrattande thailändare. Tomten repar sig, hoar ett par gånger och delar glatt ut julklappar till svenska barn vars föräldrar lämnat in en julklapp i förväg.
Det blev än en gång finalspel för Mats och Dan när det anordnades turnering på Klong Dao Beach. Vi åskådare fick se fjorton deltagande lag och underhållande spel. Dessutom var det som vanligt trevlig samvaro på stranden bland spelare och deras bekanta.
Vår hyrda speedboat stannar utanför Monkey Beach på Phi Phi Island. Gustav packar ner videokameran i sitt Ocean Pack och simmar in till apstranden. Han vill filma innan alltför många turister anländer. Ingela följer med.
Den torra flodfåran i djungeln blir allt mindre. Stigen leder till grottsystemet vid Mai Kaew Cave. En krävande 30-minuters vandring genom gummiplantagen (bild hö.) ses som ren uppvärmning.
Solen visar sig i sin helhet under solnedgången. Det var ett tag sedan sist. De lätta vågorna slår mot klipporna och middagsmaten är på väg in. Familjen Liss och familjen Kullman har sammanstrålat till middagen.
Fyra raka segrar i gruppspelet för Ingela och Dan i lag med Mats Jiewertz. Därefter semifinalseger mot Anders i lag med Eva och Peter Liss.
Närmaste granne är ett litet bananplantage (kluai) som dessutom har inslag av mangoträd (mamuang). Området tillhör Jas svärmor. Den minnesgode vet att Ja är en thailändsk kompis till mig och att vi utbyter språklektioner. Med det utbud av frukt som finns i Thailand skulle jag vilja att familjen åt ännu mer av den varan.
Under tiden som demonstrationerna pågått har vi passat på att köpa nya visum. En byråkratisk process som borde ses över. 60 plus 60 dagars visum ordnades redan i Sverige. Nu har vi köpt ytterligare 30 dagar till de första 60. Efter 90 dagar måste vi ut ur landet; för att sedan kunna köpa ytterligare 30 och klara oss fram till sista mars. I efterhand har vi från insatta fått reda på att barnen inte behöver betala för visum. På immigrationskontoret säger man ingenting. Där tar man gladeligen betalt för alla. Vi betalade 1900 baht per barn – nästa gång låter vi nog bli.
Instruktören är entusiastisk och ger växelvis instruktioner till Gustav och ytterligare någon bergsklättrare.
Ett lass med friterad papaya – Såm Tam Thood. Mig veterligen är det bara Country Lao som serverar detta kulinariska mästerverk. Den måste serveras av Mr Rastaman, avnjutas under halmtak och tyvärr i tät samvaro med katter och hundar.
För nyanlända turister är detta ett val som inte ska föraktas. För oss är bilden klarare och variationen något större. Liten eller stor vatten; liten eller stor Chang. Eller rött vin - om det är lördag. Tro det eller ej, men förr eller senare känner man för att skilja på vardagar och helgdagar.
Grammatiken känns överkomlig. Det är språkets olika tonlägen som är det svåra. Vi har den normala tonen, den låga och den höga och slutligen den fallande och den stigande. I våra öron är skillnaden marginell. Na kan till exempel betyda ansikte, risfält, överenskommelse, årstid eller tjock beroende på ton. 
