I röd ringhörna - William 12 år, 48 kilo och klasskamrat med Gustav. I blå - en något längre thailändare, 48 kilo, gissningsvis 13 år.Matchen böljar fram och tillbaka under de första två minuterna med ett par rejäla träffar åt vardera håll.
-Oooouch, ett enhälligt smärtsamt läte hörs nere vid ringside.
Thailändaren har träffat med en spark i trakten av knävecket och William har såsom den berömda furan fallit till marken. Han blir liggande i ringen medan sekonderna strömmar till. Under cirka tio sekunder ligger han där. Stilla. Vi i bänkraderna hinner tänka en hel del; och vad tänker mamma och pappa på rad ett? Matchen bryts och William kan tack och lov gå ut på egen hand till synes oskadd.
Om inga skador ger sig påminda så var nog utgången det bästa som kunde hända. En vinst hade med all sannolikhet lett till fler matcher. Förhoppningsvis räcker det nu med thaiboxningsträning på Lanta Gym.
Inofficiell vadslagning förekommer under dessa matchkvällar och jag blev personligen uppvaktad av insiders som propagerade för insatser på William. Riktigt hur det går till och vilka odds som gäller, blev jag aldrig klok på, men några insatser var inte aktuella. Evenemanget som sådant var annars rätt fascinerande och bland de äldre, rutinerade boxarna fick vi bevittna några riktigt spännande matcher. Kanske kommer vi tillbaka – det är väl till och med troligt. Men vi föredrar vuxenmatcher och helst inte med bekanta inblandade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar