Thailändsk mat - grön curry och snäckor

Vi lagar mat tillsammans, Ya och jag.
- Vad vill du laga?
- Något med grön curry skulle vara intressant.
Just idag är det matmarknad inte långt ifrån där de bor. Yas man, Nåd, tar hand om Habib. Grönsaker inhandlas och Ya föreslår att rätten lagas med kött. Vi har precis gått förbi kötthandlaren som ständigt står och slår med en pinne med en uppblåst plastpåse för att få bort flugorna. Vad skulle jag säga? Jag är lite allergisk mot flugor :)
- Ok, det blir bra.
På köttbänken ligger det även två buffelben med klövar. Vi får en bit kött på 350 gram för 80 baht. Min önskan var också att köpa snäckor. Det har min granne i Sverige, Suriya, lärt mig att äta. De ska ätas nykokta och doppas i en stark chilisås med vitlök och lime.

Ya presenterar mig för alla möjliga människor på marknaden. Dialogen är svår att greppa. Söderdialekten är marig i normala fall, i deras tempo snudd på omöjlig att tyda.

När vi kommer hem behöver lillpojken ammas. Nåd ska duscha och sedan gå till moskén. Det är dags för en av dagens fem bönestunder. Under tiden sätter jag fart med att förbereda kött och grönsaker. En grönsaksblandning ska wokas. Curryn och köttet ska kokas i kokosmjölk. Köket är enkelt, det ligger bakom receptionen. Har jag inte sagt det tidigare så driver familjen en resort där de bor. Till sist dukas det på en matta på golvet. Nåd bjuder in en vän som bor på resorten. En asienberest vän av österrikiskt ursprung med rastafrisyr och tydliga livsmål.
- Pengar är inte viktigt för mig. Så länge jag befinner mig bland trevliga människor är allt bra.

Gustav har smygit in lagom till middagen. Svärfar klappar honom på magen och skrattar.
-Im, Im? (Mätt?)
Gustav ler. I själva verket är maten alldeles för stark för honom och han toppar middagen med två pannkakor på vägen hem.

Solnedgång

Vid vissa tillfällen inträffar detta ljusfenomen efter att solen gått ner. Molnen lyses upp och speglar sig i havet. Magiskt!!

Lanta Diver - dykcertifikat och leopardhaj

Gustav berättar:
Jag tänkte ropa - En haj! Men det går ju inte, jag är under vattnet. Leopardhajen ligger där på botten och min dykledare visar tecknet för fara. Vi simmar cirka tre meter ifrån den.

Efter fyra dagars kurs har jag nu mitt dykcertifikat. Jag hade tur. Samma dykledare som förra året på provdyket. Henrik som han heter har lärt mig massor; sätta ihop utrustningen, tömma masken under vattnet, 5-punktsnedstigning, dyka med kompass och flera tecken som man gör under vattnet. Vi såg många fina fiskar och en del rikigt fula, till exempel Bearded Scorpionfish. Jag upptäckte en sköldpadda som låg i en korallgrotta. Den vaknade till, gäspade stort och simmade sen iväg uppåt. Henrik visste var sjöhästarna höll till. De såg verkligen coola ut.

Mamma snorklade. Hon tog kort med vår kamera som hon stoppat i ett vattensäkert fodral. Korten blev helt ok. På ett kort syns en lång slingrig sak. Det är en av de minsta muränorna. Eftersom hon hade en liten brödbit med sig blev Sergeant Majorfiskarna närgångna. De nöp henne till och med i örat.

Denna sjöstjärna "Crown of Thorns Starfish" är tydligen inte bra för korallerna.

Vardagsrutiner

Några smärre rutiner börjar skönjas även här. Det slår mig plötsligt när jag sitter på balkongen och lyssnar till toner från Dixie Chicks. En lättare lunch som består av mango, granatäpple, pomelo och yoghurt slinker ner medan jag funderar. Lunchen blir oftast enkel här nere, även om den ibland äts på restaurang – av typen hål-i-väggen förstås.

Förutom bröllopsbestyren så leder jag Qi Gong på stranden ett par gånger i veckan; det händer att det kombineras med vattenträning med våtväst. Två gånger i veckan passerar jag volleybollplanen vid Slow Down och ”spelar match” med glada, trevliga svenskar. Det mesta löses med ett skratt. Regler och sånt ser vi inte så allvarligt på. Några kvällar i veckan blir det middag på stranden i goda vänners sällskap, andra kvällar sörplas nudelsoppa med kokt ägg på rummet.

Gustav har också sina rutiner efter skolan. Är det inte gymmet eller stranden så är det internetcaféet plus ett och annat restaurangbesök med kompisar. Ibland tar vi en helkväll hemma och fokuserar lite extra på skolan. Vi nöter engelska och spanska och diskuterar skolarbetets upplägg. Han är annars ganska effektiv i skolan; klassen är liten och han får mycket stöd om han vill.

Det börjar kännas att jag varit ifrån Dan och Kevin ett tag nu, men jag vet att de har det bra. Vi håller nästan daglig kontakt via mejl och försöker hitta tid för Skype på helgerna. Tidsskillnaden gör det svårt att hinna prata på vardagar. Det är så att man hinner börja längta tills det är dags att ringa upp. Snart är det dags. Kanske nu!
-Rrrrrrrrrr.

Mangroveträsket

Med stor vana och skicklighet hackas krabbskalet.

- Varsågod och sitt, nickar svågern mitt under arbetet. Läckerbitarna radas upp och serveras med finess där vi sitter, på golvet. Det är bara att böja sig fram och smaska i sig. Annars hittar man ofta svågern framför TV:n den här tiden på dygnet. De tidiga morgontimmarna ägnar han åt fisket.

Fiskarfamiljen vi besöker håller till på andra sidan ön, i närheten av Mangroveträsket. Ya är uppvuxen i familjen tillsammans med mamma, pappa, en syster och fem bröder.

- Mamma heter Mä och är 62 år. Tyvärr blev hon änka för åtta månader sedan och alla i familjen gör sitt bästa för att hjälpa till med försörjningen. Två av mina bröder sköter kajakuthyrningen, en av bröderna ansvarar för fiskfarmen och en är fiskare, berättar Ya.

Den 9 månader gamla sonen har ansiktet fullt med talk och klättrar ständigt på pappan som tålmodigt försöker se på thaiboxning. Talket ska skydda barnet mot solen.

Eftersom varken jag eller Gustav paddlat i träsket tidigare är det läge att passa på nu. Det känns bra att kunna bidra med några slantar till familjen. Vi får guidning till ett apställe där Gustav tar fram kameran. Många närbilder blir det. Efter utflykten och maten parkerar han sig i en hörnsoffa, mätt och belåten - och trött efter senaste nattens övernattning hos kompisar.

Bröllop på Twin Lotus

Barfota i sanden, med ett champagneglas i handen - inuti ett vackert dekorerat hjärta av blommor. Det är precis så jag vill ha det!

Efter tre bröllop här på Koh Lanta är det lätt att bli glad. Glad för brudparets skull, för de vackra omgivningarnas skull eller bara glad för att få vara med. Bröllopen hittills har varit små, med endast ett fåtal gäster. Nästa bröllop blir betydligt större, 20 gäster eller så.

Ett av brudparen lyckades få en fantastisk solnedgång under ceremonin. Fotografen var på plats, bilderna blev många och fina. Några bilder alldeles särskilt speciella. Brudparet hade nämligen bestämt sig för att hoppa i poolen med kläderna på. Att det hade börjat regna bekymrade inte festfolket ett dugg. Blöta skulle de bli i vilket fall som helst. Ett australiskt förbipasserande sällskap trodde inte sina ögon. Till och med Robbie, den engelske fotografen, blev förvånad. Han är en väldigt skämtsam och avslappnad person som är beredd på det mesta, så bilder blev det. Fantasifulla bilder. Bilder som jag väldigt gärna vill se i full storlek .

Klong Dao

.

Stranden Klong Dao i morgonljuset. Underbara morgonpromenader.

I denna tuckar vi fram i 40 km/h. Vänstertrafiken gick det snabbt att vänja sig vid. Fyrvägskorsningar finns här inga vilket gör det hela enklare. Och i fiskebyn Saladan finns det 3 gator att hålla reda på.

The Sand Band och mer volleyboll

Gustav och jag gästade Slow Downs buffé och liveuppträdande i lördags. Vi fick se The Sand Band, med Camilla på sång, snyggt uppbackad av gitarristerna Eric och Per samt trummisen Paula. Det var riktigt bra. Med tanke på söndagens volleybollturnering blev det en lugn kväll. Dans i sand har en tendens att påverka vader och rygg. Jag hoppade över det.

Annars har inte rutinerna riktigt satt sig än. Fortfarande en del volleyboll, lite Qi Gong och allmänt mingel med kompisar. Det blir några bröllop att besöka denna vecka. Det ska bli riktigt spännande.

I vår lilla lägenhet möter man doften av nystädat. Städning ingår och kostnaden för tvätt är ringa. Dessutom får vi allt struket. Detta är lite av den lyx som vi unnar oss här. Förstklassig massage i två timmar för cirka 150 kronor är en annan.

Volleybollturneringen blev en besvikelse för Gustav då barn inte fick vara med. Mia och jag blev tvåa i damturneringen och efter avslutad final åkte vi till Sunflower på Long Beach. Där deltog Gustav i eftermiddagsvolleyn, medan jag höll mig passiv. Passade på att bekanta mig med den tyske ägaren, Norman, som satsat på en fullstor volleybollplan inne på resorten. En 70 centimeter djup cementerad grop som är fylld med sand.

Dan efterfrågas i idrottssammanhang här nere. Idrottstokige danske Morten behöver till exempel sparring på tennisbanan.

Studiebesök

Att arbeta som engelsklärare på en internationell förskola kanske vore roligt... eller inte. Rektorn på förskolan Happy Kids ville i alla fall träffa mig. Jag såg det som ett intressant studiebesök.

Goda vänner

De vinkade av oss vid hemresan till Sverige i mars. Ya (bilden) och Nåd, mina thailändska vänner. Det var när regnet stod som spön i backen och bagaget låg oskyddat på ett pickupflak.
- Vi ska ha barn om ett halvår, avslöjade de när vi var på väg in i avgångshallen.
Åtta månader har gått och underverket ligger nu framför mig. Han heter Habib och är så söt.

Medan Gustav är på Bajen och spelar minigolf med sina nya klasskamrater passar jag på att hälsa på gamla bekanta. En liten tur med tuk-tuken söderut är vad som behövs. Lantas bästa massör, som hälsade på oss i somras, står utanför Nicks internetcafé. Moon - hon har utökat sin rörelse och bedriver numera massage även på Long Beach. Smågodis och Bounty var beställt från Sverige och det är nu levererat.

- Heeej!
Thomas och Martina med familj stannar till med mopederna. De var grannar med oss uppe vid Vackra Lanta, vårt första boende förra året. Thomas är precis som jag mån om att folket här nere skall hålla igång och må bra. Träning i alla dess former är det som gäller även för den familjen.

- Bajen Sport Bar öppnar vilken dag som helst, meddelar ägarfamiljen som jag springer på nere på Franska caféet.

Resan fortsätter med kända ansikten överallt. Lite grann som hemma faktiskt - fast varmare :)

Uppvärmning vid Slow Down

Det var turnering på Slow Down i söndags, men eftersom vi kom till Thailand dagen innan så sov vi halva förmiddagen. Lite bollning hann vi med i alla fall.

Dream House - Koh Lanta

Så har jag då fått se det himmelsblå rummet på Dream House, centralt placerat mellan skolan vid Southern Lanta och stamrestaurangen Sawasdee.
- Lite grann som ett akvarium, men rent och snyggt - och mysigt, hälsar Ingela direkt efter ankomst.



Efter ett par samtal via Skype hör jag bara positiva tongångar. Gustav har träffat sin nya lärare och skolan börjar faktiskt redan i morgon.