Återträff - Södertörns Friidrott

Fredag eftermiddag - badkläderna plockas upp på lastbilsflaket och vi åker söderut. Långt ner på ön; till Kantiang Beach, vars enda restaurang ryms under ett gigantiskt träd.

Ner till stranden kommer den gamle medeldistanslöparen Joakim Kullström, bärandes på två solstolar. Överkroppen är något grövre än sist vi sågs, annars är han sig lik. Tillsammans med fru Nina och barnen Ivar och Thea är han inne på sin sjätte säsong här på Koh Lanta.

Eftermiddag och kväll präglas av nostalgisnack, framtida målsättningar, en vacker solnedgång och middag på Kantiang Bay View Resort.

Minnesstund

Idag är det begravning av en kär släkting i Grängesberg. Vi kan tyvärr inte närvara, men har vår egen minnesstund i mörkret, på stranden. Rislampan tänds, värmer våra händer i två minuter och släpps i den lätta vinden. Lampan svävar sedan mot himmelen och lyser länge, länge…

Maneter vi sett på Koh Lanta

Högsäsongen brukar inte visa dessa flytande, geléliknande varelser vid stranden. Naturen vill annorlunda i år. Förra veckan låg de med en meters lucka på Klong Dao Beach. De flesta små och ofarliga, men ändå.
- Idag är vattnet kristallklart och inte en manet, säger Ingela efter ett förmiddagsdopp, i förhoppning att manetinvasionen nu är över.

Juniorerna intar centercourten

Underlaget är hard court utomhus, klockan är tio på förmiddagen, termometern har precis passerat 30-gradersstrecket. Förhållandena påminner om US Open och Flushing Meadows. Det är bara Southern Lanta. En mjukstart på tennisbanan och lugnt, fint spel för fyra kusiner Kullman.

Tommy och Sussie med familj anlände till Ban Saladan igår eftermiddag. De har nu installerat sig i sin lägenhet och hunnit med en lugn middag med oss på Easy Bar. Innan dess tog vi en öl hos ”Indianen” och tittade ut över havet där solen trängde sig ner mellan en del moln. Indianen är förresten kompis med Göran Högosta, målvaktslegenden som förra året var här och hängde in en matchtröja med autograf i baren – Frölunda Indians.

Dubbeln i tennis slutade oavgjort.

The retreat och en stunds meditation

Klockan är 6.30. Jag promenerar en stund på stranden, äter en yoghurt och går vidare mot the retreat.

- Lyssna på din inre röst som leder dig i ditt arbete. Andas in, andas ut och notera utplaningen mellan andetagen. Förnimm den stillhet du har skapat genom att vara i nuet.

Annelie guidar oss i sin meditationsteknik med basen i Vipassana, lång buddistik tradition och egna erfarenheter. Hon förklarar för oss hur ”the mind” bubblar och gör oss trötta. Verktyg för att kunna bemöta olika känslor presenteras. Jag ligger där raklång med öppna handflator och tänker; navel upp och navel ner. Ibland kommer andra tankar; ljud från fåglar som prasslar i halmtaket eller en tuk-tuk som passerar. Verktyget plockas fram och jag upprepar för mig själv:
- Tanke, tanke, tanke och successivt kommer nuet tillbaka.

Det är inte lätt. Visst händer det att det snurrar i huvudet. Den senaste tidens vikariat både på helårs- och semesterskolan gav många nya intryck och Kevins dagar med feber skapar förstås lite oro. Förhoppningsvis kan jag under dessa två veckor lära mig vad jag skall göra när ”the mind” börjar brusa och skapar stress.

Rabies, denguefeber och andra sjukdomar

Det är dags för den femte och sista sprutan rabiesvaccin för Gustav och Kevin. Efter vårt besök på Monkey Beach i mitten av december tog vi det säkra före det osäkra. Ett apbett och ett apnyp med blodvite som följd - konsultationen gav rådet vaccinering. Här på Koh Lanta är det enkelt att fixa; efter en stund i kön och ett kort inhopp på kontoret hos Dr Salarin så är sticket avklarat. Lite bökigare var det i Kuala Lumpur där vaccin på en privat läkarstation kostar tio gånger så mycket som i Thailand.
- Åk till det statligt finansierade sjukhuset. Det är rätt mycket folk där, men billigt, löd rådet.
Så gjorde vi och blev en erfarenhet rikare, även om det kanske inte var så muntert just då.

Egentligen hade nog inte Kevin behövt vaccinera sig; tveksamt om apans nyp ens framkallade blod, men nu är det i alla fall gjort.

Fram tills nu har vi alla varit kärnfriska, men i förrgår kände Kevin sig hängig på skolan och fick gå hem. Febern kom smygande och igår hade han 39,5°. Troligen en helt vanlig influensa, men eftersom denguefeber existerar i Thailand så kan man inte låta bli att söka på internet efter symptom. Blodsprängda ögon, utslag i armhålor eller på fötterna; allt kontrolleras. Inget sådant, det är lugnt. Nu siktar vi bara på att bli friska och ser fram emot besök från Sverige på söndag. Hoppas vi inte skrämt upp någon bara. Det farligaste på Koh Lanta är nog fortfarande trafiken.

Gitarrlektioner

För julklappspengarna har Gustav köpt sig en elgitarr – en Fender. En kopia var vad han hade råd med, men gitarren är helt okej. Att det ingick obegränsat med lektioner hos butiksföreståndare Mr Guitar gör ju inte saken sämre. Gustav kommer och går som han vill. Han får instruktioner eller lyssnar/spelar med någon kompis som kommit längre i gitarrspelandet.
- Mr Guitar låg och sov i affären när mamma skulle hämta gitarren. Han vaknade inte ens när hon skramlade och tjoade utan hon fick knuffa till honom för att han skulle röra på sig.
Att något sådant skulle hända i Sverige är otänkbart; här blir man inte ens förvånad. Förutom rena ackord har de tränat på Doo Doo Ta Tam av Job 2 Do och nu senast Eagles Hotel California.

Thai - lektion två

Istället för att skapa ett nytt ord för toalett använder man två befintliga. Hong nam - rum och vatten. Samma sak gäller för nam som - apelsinjuice (vatten och apelsin) och raan aahaan - restaurang (affär och mat). Det förekommer även andra intressanta omskrivningar i det thailändska språket. Tschan khau dschai betyder jag förstår. Ordagrant säger man – jag, komma in, hjärta. Beskrivningen visar alltså att man befäst något i hjärtat; att man förstått.

Det thailändska språkets uppbyggnad känns ibland banal, ibland krystad och ibland helt logisk. Under mina privatlektioner lägger jag för tillfället stor vikt vid hörförståelse. I samtal med öbefolkningen blir detta riktigt svårt på grund av att den sydliga dialekten skiljer sig märkbart från Centralthai.

Hopp och kast på Klong Dao Beach

Nya elever introduceras på skolan. Då har de lite mer rutinerade barnen friluftsdag på stranden. Ante, assisterande tränare i allsvenska Halmstad Bollklubb, håller i trådarna med hjälp av två Kullman och en Pettersson. Det är lagarbete som gäller och grenarna för dagen är stående längdhopp, kulstötning med kokosnöt, boll i hink, basketstraffar och att på bästa möjliga vis bygga ett djur i sand.

- Jag gillade sandbyggandet bäst. Man hade gott om tid på sig och då är det roligare, säger Kevin, vars grupp byggde upp krokodilen Rufus.

- Jag håller med, säger Gustav som var med och skapade den högt prisade Geckon.

Själv försökte jag inpränta 18.29 i barnens huvud genom att jämföra lagets sammanlagda hopplängd (6 barn) med Jonathan Edwards världsrekord i tresteg. Kanske var det överambitiöst, troligen fastnade det inte hos så många. Jag testade med att fråga Kevin några timmar senare.

- Vet inte hur långt det var, men jag tror han var engelsman.

Ingela tager vad landet kan erbjuda - visar kulstötningsteknik och framförallt var kokosnöten skall placeras.

Tredje gången gillt

Så blev det då en seger till sist - i dagens tremannaturnering i beachvolleyboll. Tillsammans med Mats som jag numera hittar allt bättre på plan och tillsammans med Janne, som å andra sidan rekryterades mitt i frukosten. Tio minuter innan matchstart. Tuffa matcher rakt igenom och nu väntar segrarens belöning, en trerätters på restaurang Slow Down.

Fix och trix med boende

Vårt boende på Lanta Garden Hill var inte färdigt när vi anlände till Koh Lanta från Bangkok igår. Bygget pågick fortfarande och det kapades kakelplattor fram till nio på kvällen. Vi bestämde oss direkt och gick ner till receptionen.
- Jag beklagar förseningarna och förstår om ni vill flytta. Ni får pengarna tillbaka, säger den normalt så stenhårda managern Om.

Tolv timmar senare flyttar vi in i en lägenhet på Southern Lanta. I samma område som barnens skola. Skolskjuts är numera ett minne blott och det är promenad fram och tillbaka till skolan som gäller.

Sängar bäddas, kläder ordnas upp i skåp och lådor. Job 2 Do – kultband här i södra Thailand – spelar sorgliga, melankoliska reggaelåtar i bakgrunden.

En golfrunda i Bangkok

Att ha en egen caddie som tar hand om golfbagen, talar om hur man ska sikta och dessutom bjuder på ett ypperligt tillfälle att praktisera sin thailändska. Kan det bli bättre? Resultatet får en sådan här gång komma i andra hand. Om du frågar mig.

- Mest nöjd är jag med birdien på sjätte hålet. Ett långt par fyra där resultatet blev bra drive, lång rak järnsexa och enputt på 2,5 meter - om du frågar Dan.

Han glömmer gärna sin quadrupel-bogey på åttonde där caddien hävdar att bollen efter utslag blev kvar i kronan på en palm.

- Troligt, muttrar han.

Jerick som är medlem på banan såg till att vi fick spela till bra pris. Dessutom vakade han vid poolen där Gustav och Kevin höll till medan vi spelade. Nio hål tyckte vi var lagom i värmen och dessutom slapp de andra vänta så länge. Det var nytt för mig att de här i Bangkok tillåter sex spelare i bollen på vardagar. Ett sådant gäng gick före oss. De hade i och för sig golfbil så det gick hyfsat snabbt ändå.

Hemma hos Vanichcobchinda

Jerick som är nybliven pensionär ser till att vi håller igång på dagarna.
- Var vill ni handla? Jag kan skjutsa er dit eller ta hand om barnen om de hellre är hemma.
När Tim kommer hem efter jobbet är hon mån om att vi ska äta. Ingen får vara hungrig. Vid köksbordet dukas det upp flera rätter varje dag och vi sitter länge och diskuterar världsliga ting; omväxlande på svenska, engelska och thailändska.
-Gustav, ta mer. Var det gott?
Garn som är 24 år, får finna sig i att vara ”barnens kompis”. Han är snäll och har coola prylar som datorer, gitarr, luftpistoler och annat spännande.

Från den ena storstaden till den andra

Om man vill vara mitt i smeten. Vart i världen åker man då?
Förslagsvis till Khao San Road i stadsdelen Banglanpuu, Bangkok. En kokande gryta med allehanda folkslag, försäljare, gatumusikanter, restauranger och gatustånd. Ett myller av människor - så kompakt att bilister icke göre sig besvär.
Några hundra meter därifrån finner vi Pier 13 vid Chao Phraya River och flodbåten till Wat Arun. Ett av alla Bangkoks tempel – ett mäktigt, vackert utsmyckat tempel utformat enligt kinesisk arkitektur, även kallat "Temple of the dawn".

Fel fokus på nyårsnatten

”Inte en raket från KL Tower. Vi hade värsta utsikten men det enda som hände var att tornet blinkade lite i olika färger”
Gustav

”Vi åt nyårsmidan på vårat hotell swess garden. Pappa åt ostron. Dom såg inte goda ut men jag därimot åt jätte god mat. Sen gick gustav och jag up till vårt rum. Sen var vi uppe till ett.”
Kevin

Vår position är något söder om KL Tower. Sikten är bra. Tornet visar sig i sin helhet och skiftar färg med jämna mellanrum. Klockan 24.00 smäller det. Inte!
De två organiserade fyrverkerierna i Kuala Lumpur hölls på ett helt andra håll än vad vi hade förutspått. Vi skymtade dem knappt – och tolvslaget blev något av ett antiklimax.
Tidigare på kvällen serverades nyårsmiddag på hotellet. Där fanns ostron, hummer, räkor, sushi och annat spännande.
- Ostronen såg inte goda ut. Tacka vet jag min och Kevins mat. Ägg, ris, lax och lite annat smarrigt, säger Gustav.

Nyårshelgen i övrigt bjöd på en del höga höjder. Förutom ett besök längst upp i KL Tower, tog vi en promenad mellan tornen på Petronas Twin Towers. Uppe på en så kallad Sky Bridge, 41 våningar upp – halvvägs med andra ord. Ingela klev upp 7.20 på nyårsdagen bara för att köa till sig fribiljetter åt oss andra sjusovare. Tack för det!