Tillsammans med Robert och Marianne hyr vi två mopeder, en gul och en röd; båda med automatväxel. Tuk-Tukförare göre sig icke besvär längst ner på ön. Jag läste, i efterhand, att de sista tio kilometerna ner till Koh Lanta National Marine Park endast rekommenderas för erfarna förare. Det känns bra att vara efterklok. Nu fick Ingela och Marianne, som satt bakpå, kliva av kanske tio gånger när lutningen och väglaget var som värst. Det är förresten inte så många av de erfarna moppeförarna som bär integralhjälm på Koh Lanta :)
Nui Beach och Kantiang Viewpoint blir våra väl valda förmiddagsstopp. Utsikten är fascinerande. Söder om Kantiang ligger den vackra, ensliga stranden vid Bamboo Bay; från vägen ser vi den i hela sin sträckning. Väl framme vid Koh Lanta National Marine Park är temperaturen som högst och vinden obefintlig. Ett kort besök vid det omtalade fyrtornet, följs av ett desto längre svalkande bad vid Koh Lantas sydligaste strand. Av någon anledning diskuterar vi fotboll i badet. EM-92, med Danmark som segrare, är något som våra danska vänner minns mycket väl.- Danmark levde opp under den tiden; men det kommer nog aldrig att hända igen.
Det var inte jag som sa det. Å andra sidan tar vi svenskar gärna upp VM-58 och -94, med Sverige som medaljörer, vilket kanske inte heller kommer att hända på många, långa år.
På hemvägen spisas lunch på restaurang Same, same but different. De välkryddade rätterna gör att läpparna brinner - hela vägen hem till Southern Lanta. En förnöjsam utflykt, med trevligt sällskap och vackra vyer är tyvärr redan till ända.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar