Jag började få huvudvärk. De nyinköpta glasögonen tryckte bakom öronen. Min massör och kompis Yao - 45 år, fyrbarnsmor och redan mormor - försvann en stund och kom tillbaka med en Aloe Vera-stång, ett rosa pulver från en snäcka och lite vatten. Med hjälp av pulvret och vattnet klistrade hon sedan Aloe Vera-skivor på mina tinningar.-Nån (sova), sa hon och nickade mot madrassen.
Under tiden masserade hon nacke och axlar och snyggade till ögonbrynen. Så ompysslad kan man bli här i landet.
Min förmågan att göra mig förstådd på thailändska är begränsad; Yaos engelska är i princip obefintlig, ändå förstår vi varandra bra och har roligt tillsammans. Senast jag var på besök hos henne lät jag dottern Pam, 21 år, fotografera oss. Efteråt bjöd jag dem båda på kladdkaka med vispgrädde på svenska caféet. Där hade de aldrig varit. Thailändare går inte på "falangers" (utlänningars) restauranger eftersom priserna kan vara 3-4 gånger högre än de är vana vid.
Jag kommer att sakna umgänget med Yao och hennes dotter. Utan massagen skulle jag till exempel inte kunnat spela så mycket volleyboll som jag gjort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar