Kärt återseende med familjen i Bangkok

Medan rödskjortorna demonstrerar som värst inne i Bangkok blir vi hämtade av Jerick på den internationella flygplatsen Suvarnabhumi Airport. Han berättar att vi först skall åka förbi en av stans mångmiljonärer för att hämta Tim.
- Hon lär ut thailändska till hans 10-åriga trillingar. De går på internationell skola, men behöver lite extra stöd i sitt modersmål.
Det är faktiskt så att en lastbil med rödskjortor prejar oss en aning när vi är på väg till familjen.
- Barnen heter Four, Five och Nine, fortsätter Jerick.
När vi kommer fram får barnen ta en paus. De är nyfikna på Gustav, ställer många frågor och visar honom in i biljardrummet. Själv får jag peka och snurra på en jordglob och förklara varför det är så mörkt i Sverige på vintern. Innan vi åker därifrån har killarna letat upp Gustav på Facebook och snart har han Fyran, Femman och Nian som nya vänner på nätet.

Därhemma sitter mormor, 83, som vanligt på sin plats vid den centralt placerade trappan och ser oförskämt pigg ut. Hon äger ett av de två husen och kan tjäna lite pengar genom att hyra ut nio rum till studenter.

Eftersom det är helg så föreslår Tim att vi ska gå på marknaden Chatuchak. Så blir det. Vi hamnar först på en gigantisk djuravdelning, där vi knappt hittar ut. En tragisk syn med stora leguaner, sköldpaddor, trötta hundvalpar, ekorrar och nakna små fågelungar på liten yta. Det är hemskt att se hur djuren behandlas.

Morgonen efter sitter Jerick framför teven och kollar nyheterna. Politikerna ska tydligen fortsätta sin diskussion för att blidka demonstranterna. Tim har planeringsdagar på skolan innan lärarna får sommarlov.

För oss väntar Phantit Plaza, det stora datavaruhuset, som Gustav sett fram emot. Flera våningar med hemelektronik. Han är främst ute efter mjukvara till sitt filmande. Själv föredrar jag den lokala marknaden utanför huset där vi bor - gärna tidigt om morgonen - genuint och thailändskt så det förslår. De fina lotusblommorna jag köpte till mormor skall man tydligen bara ge till munkar eller sätta i andehus. Oops! Så fel det kan bli - men jag tror inte hon tog illa upp.

Sista dagen på vårt kära Koh Lanta

Varför inte ge sig på ett sista marknadsbesök med Yao och hennes dotter. Jag vill ju gärna köpa torkad bläckfisk till Tim och Jerick som vi snart ska besöka i Bangkok. Yao köper friterad kycklinglever, vilket är nytt för mig. Levern slukar vi i deras lilla massagehus och den smakar, tjaa - helt okej i alla fall.

Efter sista bröllopet blir det ett sista restaurangbesök med mina vänner Ken och Lisa, deras barn Simon, Adam och Lucas samt Anders och Helena. Vi roade oss med mitt, eller rättare sagt Fredrik Lindströms frågespel "tusen språkfrågor". Spelet har varit med några gånger och svåra, konstiga och ibland roliga ord tar vi med oss. När Helena säger "Har du priapism eller...?" på svängande göteborgska är det svårt att hålla sig för skratt.

Senare blir det avslutning hos indianen Pass som vanligt. Gustav som varit på en sista kompismiddag på Bajen ansluter. Den speciella eldshowen kör Pass två gånger ikväll, bara för vår skull. Är det slut så är det slut.

Efter några timmars sömn kommer Nåd och hämtar oss klockan sju prick - nu bär det av till Bangkok. Till vår förvåning kommer Ya och lille Habib med och vinkar av oss. Precis som förra året fast då låg Habib i magen.

Göteborgarna Lisa och Ken med självlysande halsband - festens tema denna kväll. De stannar en månad till och bangar inte när det är dags för avskedsmiddagar.

Qigong med Minga från Vietnam

Det börjar bli tunt på qigonglektionerna. Turistsäsongen är snart över. Då dyker Minga upp.

- Do you give lessons? I really need to practice tai chi or qigong and learn how to do it properly. Is it possible to have two lessons a day?
En trevlig, medelålders vietnamesisk kvinna som är gift med en schweizare och bor i Lausanne vill finna ro. Hon har opererats för bröstcancer och behöver hitta tillbaka till sig själv.

Så in i det sista, med två bröllop kvar, blir det lite mer fokus på Qigong igen. Inte mig emot. För att Minga ska vara riktigt säker på att kunna träna på egen hand spelar hennes bror in en av lektionerna på film. Hon har bestämt sig helt enkelt.

Jag har nu lärt känna henne, hennes man och hennes bror ordentligt. Hon älskar min qigong och jag är alltid välkommen till Lausanne. Tänk vad kul det kan vara att hjälpa folk må bättre genom träning.

Här: "The butterfly wakes up and spreads its vings"

Dr Salarin lär sig svenska

Alla som har varit på Koh Lanta en längre period känner till doktor Salarin. Henne besöker man vare sig man är förkyld, misstänker denguefeber eller behöver vaccinera sig mot rabies.

Hon är 37 år, singel och uppvuxen i Bangkok. Nyfikenheten på det egna landet ledde henne till Krabi och Koh Lanta efter en praktikperiod i norra Thailand. Under högsäsong blir det långa arbetsdagar på den egna kliniken vid Long Beach, alla dagar utom söndagar. På ledigheten åker hon till sin lägenhet i Krabi och roar sig med att spela basket.

Dr Salarin pratar flytande engelska, gör sig förstådd på tyska och vill gärna lära sig svenska för att bättre möta sina kunder. Jag har undervisat henne i svenska under en period och igår var det dags att säga ”hej då”. Hon har ovanligt bra svenskt uttal och använder redan språket lite grann på sina många svenska kunder. Det har varit kul att undervisa en så ambitiös och intellektuell elev.

Hon, liksom många andra, har en dröm om att någon gång få åka till Sverige. Om så blir fallet har jag lovat att visa henne Stockholm.

Aisha och hennes familj

Caliana, 5 år, möter oss med ett leende, spänd inför mötet med den ljushåriga pojken och hans mamma. Hon pockar direkt på Gustavs uppmärksamhet och plockar fram sina leksaker; han tar hellre plats framför teven där det visas tecknad film. Caliana behöver teknisk assistans för att få igång leksaken hon fått av oss. Gustav rycker in.

- Det är många leksaker som går sönder när de kommer i hennes händer, hon har inget tålamod, säger Aisha när dottern bankar saken i golvet.

Aisha, Nathan och Caliana bor i ett litet hus vid vägen med tre rum och kök. Ibland behöver de även husera Aishas systersöner, eller som idag den äldre dottern Tock Tick. Hon går normalt i skolan i Krabi och bor hos släktingar. På helger och lov kommer hon till Koh Lanta för att träffa sina föräldrar. Den tredje dottern Assaman, 11 år, bor oftast hos sin pappa. När Aisha och flickornas pappa sklides förblev de i alla fall goda vänner. Han tillhör numera hennes personal och är en mycket duktig massör. Tock Tick är lite blyg i vår närvaro, men fixar gärna med maten vi skall få. Lite motvilligt ställer hon till sist upp på fotografering.

Skollovet för de thailändska barnen har bara börjat, ett två månader långt lov under den varmaste tiden på året. Det kan verkligen behövas!

Årets sista volleybollturnering på Slow Down

Planen ligger i trädskugga på förmiddagen, men öppen för gassande sol på eftermiddagen. Ingen klagar. Gustav spelar med Lasse och Malin och de tar sig till final i lördagens beachvolleyturnering. Gustav spelar bra och får mycket beröm medan mitt lag "i-alla-fall-har-tur-med-vädret". Kul har vi och kämpar om varje boll.
Som ende junior i finalen finns det anledning för Gustav att fira med bananashake.
- Skål för vinnarna Helena, Robert och Niklas, som knep avgörande set med minsta möjliga marginal, två poäng.



Jag har övertygat Aisha att komma med ett lag från Moons massage. Aisha själv är inte med och spelar. Hon sitter i Slow Downs båtsoffa och hejar på. Efter fyra matcher är de tvungna att avvika, jobbet kallar, eftermiddagskunderna står säkert på rad allaredan. Att en turnering kan ta hela dagen är inget de har räknat med.



Vinnarna får, i sann tradionell anda, en trerättersmiddag på Slow Down. Mycket generöst tycker vi som spelar. Tack för det Hasse, Agneta och hela personalen!

Fiskspa

Första reaktionen blir fnitter när man sätter ner benen i akvariet med sötvattensfiskar från Turkiet. Här får man fötterna putsade samtidigt som det serveras kaffe och kaka. 150 bath, ca 35 kr kostar denna upplevelse.
Vi tog en avskedsfika, Yvonne och jag, och fnittrade ikapp. I skrivande stund ska hon vara hemma i Örebro. Även Yvonne kommer jag säkerligen träffa i Sverige och prata Lantaminnen.

Yao - äldst i en syskonskara på tretton

Jag började få huvudvärk. De nyinköpta glasögonen tryckte bakom öronen. Min massör och kompis Yao - 45 år, fyrbarnsmor och redan mormor - försvann en stund och kom tillbaka med en Aloe Vera-stång, ett rosa pulver från en snäcka och lite vatten. Med hjälp av pulvret och vattnet klistrade hon sedan Aloe Vera-skivor på mina tinningar.
-Nån (sova), sa hon och nickade mot madrassen.
Under tiden masserade hon nacke och axlar och snyggade till ögonbrynen. Så ompysslad kan man bli här i landet.

Min förmågan att göra mig förstådd på thailändska är begränsad; Yaos engelska är i princip obefintlig, ändå förstår vi varandra bra och har roligt tillsammans. Senast jag var på besök hos henne lät jag dottern Pam, 21 år, fotografera oss. Efteråt bjöd jag dem båda på kladdkaka med vispgrädde på svenska caféet. Där hade de aldrig varit. Thailändare går inte på "falangers" (utlänningars) restauranger eftersom priserna kan vara 3-4 gånger högre än de är vana vid.

Jag kommer att sakna umgänget med Yao och hennes dotter. Utan massagen skulle jag till exempel inte kunnat spela så mycket volleyboll som jag gjort.

Red-Whiskered Bulbul

I södra Thailand tycker man om fåglar, speciellt fåglar som kvittrar mycket - och vackert. Det ordnas tävlingar där den vackraste och mest skönsjungande fågeln vinner pengar till sin ägare. Att fågeln är en statussymbol är uppenbart. En svart Red-Whiskered Bulbul (Phatitan kok yai) med röda kinder och spretande tofs på huvudet köper man för 20000 baht i norra Thailand. Underverket placeras sedan i en kvadratisk bur som får hänga centralt, gärna vid ingången till huset. Ingen besökare får missa den.

Clownfiskar

Gustav berättar:
Anemonen är ett nässeldjur med giftiga nässelceller på sina tentakler. Clownfisken har ett slemlager som gör att den kan skydda sig mot giftet och gömma sig i anemonen. Dessa djur lever i symbios med varandra. Fisken får skydd och anemonen får matrester från fisken.

Tee's Dream House

Mr Boonnithi Kokyai, 26 år gammal, är fastighetsägare här på Dream House. Han är alltid glad, alltid leende och en ung man med visioner. Tee - han kallas så - har låtit bygga lägenhetskomplexet helt på egen hand, anställt en noggrann och duktig städerska och drömmer om att någon gång kunna resa till Sverige.

När Tee var 15 år dog hans pappa. Liksom sina syskon fick han ärva en bit mark i närheten av det som idag är Lanta Gym. Han började genast bygga ett hus på sin lott, ett hus som han sedan hyrde ut till en dykinstruktör under det första året. Husbyggandet föll honom i smaken och Dream House är hans senaste storverk. Om alla lägenheterna är uthyrda bor han själv hos sin mamma, i hennes risaffär, alldeles intill Lanta Dream House. Syskonen arbetar också i närheten, med städning och tvätt eller med försäljning av kycklingar och fisk.

Största intresset är fotboll och han spelar med Lantas bästa lag. De har ofta matcher och träningar. När det är engelska Premier League sitter han på sitt kontor med en fotbollskompis och följer matcherna minutiöst. Jag har suttit med en gång och låtsades intresserad. Under den matchen bröt Arsenals Aaron Ramsey benet och Tee levde sig in i smärtan. Han kan namnen på många spelare. Favoritlaget är just Arsenal.

Framtiden får utvisa om han någonsin kommer till Sverige. En tur och returbiljett kan kosta 40000 baht, vilket naturligtvis är väldigt mycket pengar för en thailändare. Innan Lanta Festival tryckte han och en kompis upp T-tröjor med Stockholm och Koh Lanta på. De satt sedan och sålde dem på marknadsgatan i Old Town, med målet att någon gång kunna resa till Sverige. Ja, varför inte - många bäckar små...

Hem till Ockelbo

- Barn mot vuxna, föreslår Christian inför sista set i den inledande volleybollmatchen. Barn förresten? Ungdomar mellan 13 och 17 år är en mer rättvis beskrivning. Till alla ungdomars glädje blir det seger och segerdans, vi vuxna får trösta oss med Happy Hour i baren. Varför inte en Frozen Marguerita eller en Frozen Strawberry Daiquiri – two for the price of one.

Monika och hennes tjejer, Moa och Tove, ska åka hem. De vill ha sin avskedsmiddag på Slow Down så det är bara att svida om direkt på restaurangen. God mat igen alltså och riktigt trevligt sällskap.

Efter middagen drar följet vidare till The Indian Bar. Pass som äger baren är thailändare och "Indian look alike", dessutom en hejare på eldshower. Våra tjejkvällar brukar börja och ibland även sluta här. Idag vill han skicka upp en Lucky Balloon med Monika och tjejerna. Det är häftigt att se den sväva upp i den mörka natten och ljuset syns länge.

Gustav och jag får ta hand om en del godsaker som de har över, svenskt kaffe, kaviar och grönmögelost på tub. Husgeråd och leksaker hjälper jag dem att transportera till massören Yao som har stor familj; fyra barn och ett barnbarn.

Monika som bor i Ockelbo kommer jag definitivt att träffa hemma i Sverige. Hon pratar varmt om en marknadshelg efter midsommar. Troligen åker jag dit och dricker en Singha med henne. Här nere på Lanta hinner man umgås mycket och lär känna varandra bra.

Miss Lanta

Aisha var mycket vacker där hon stod bland de nitton andra kvinnorna. Hon fick otroligt mycket blommor av publiken. Ett moment som kändes lite bisarrt eftersom det aldrig verkade ta slut. En assistent befriade deltagarna från alla rosor och girlanger. Det visade sig att de såldes på nytt. Snygg återanvändning kan man säga. Vinsten av blomförsäljningen gick gudskelov till skolorna på Lanta.

Efter en catwalk var det dags för deltagarna att visa sina talanger. Aisha hade bytt om till byxor och linne och körde en helläcker eldshow i takt till musik. De andra talangerna utövade traditionell dans, sång, thaiboxdans med mera. Det avslutande momenten var aftonklänning. Tyvärr var Aisha inte med bland de 10 som gick vidare till en ny bedömning.

Den härliga hängstolen på ett "Guest house" i Old Town finns fortfarande kvar. Här satt jag för precis ett år sedan. Kommer vi hit till Lanta någon fler gång ska jag se till att vi övernattar här. På den här sidan berget kan man nämligen se soluppgången.

Laanta Lanta Festival - 2010

Trummandet från orkestern anger tonen. Män klädda i långa guldkjolar och blomhalsband dansar in. Kvinnor i vackra håruppsättningar likaså. Sprakande fyrverkerier och gymnaster i mängder. Några av gymnasterna bildar en drake placerad på pelare i luften. Hantverk, kläder och massor av mat. En kontrast till det långa, lite sega, invigningstalet.

Vi är för andra året på besök i Lanta Old Town och den årliga Laanta Lanta Festival. En fest i dagarna tre som visar den kulturella mångfalden på ön. Svenskgänget är som vanligt på plats. Inte så länge som planerat kanske för vid 22-tiden faller ögonen ihop efter en lång dag som började med fyra timmar volleyboll. Här försöker Helena och Gustav få lite energi av en örtdrink serverad i bamburör.



I morgon tar vi tuk-tuken hit igen, Aisha skall delta i Miss Lanta-tävlingen med en eldshow. Jag har köpt orkidéer - det är hon värd.

Lanta Gym

En av Gustavs aktiviteter är träning på gymmet. Lanta Gym ligger på Long Beach alldeles intill huset vi bodde i förra året. För mig har det inte blivit så mycket gymmande, men nu när uppdragen lugnat sig lite ska jag hänga med dit fler gånger.

På rummet är det sängen som blir studieplatsen. Här pluggas det engelskaglosor. Idag var det slöjddag på skolan. De fick lära sig kokosnötsarbeten och korsstygn.