Disco till förmån för Burmas barn

Tre i rad ger första pris; två av samma frukt belönas med tröstpris. Den enarmade banditen i mänsklig tappning var en av attraktionerna under torsdagens disco på Lanta Sanuk School. Arrangörer var 4-6:an och behållningen går till Children of the Forest.

Parlamentariskt strul

På Koh Lanta råder lugnet. Om det inte vore för att svenska turister läser svenska tidningar så hade vi förmodligen inte känt till demonstrationerna på Bangkoks internationella flygplats. Våra bekanta som har hemresan bokad via Bangkok lämnar dock löpande information. Blir det någon resa och i så fall vilken väg?

Under tiden som demonstrationerna pågått har vi passat på att köpa nya visum. En byråkratisk process som borde ses över. 60 plus 60 dagars visum ordnades redan i Sverige. Nu har vi köpt ytterligare 30 dagar till de första 60. Efter 90 dagar måste vi ut ur landet; för att sedan kunna köpa ytterligare 30 och klara oss fram till sista mars. I efterhand har vi från insatta fått reda på att barnen inte behöver betala för visum. På immigrationskontoret säger man ingenting. Där tar man gladeligen betalt för alla. Vi betalade 1900 baht per barn – nästa gång låter vi nog bli.

Railey Beach

Instruktören är entusiastisk och ger växelvis instruktioner till Gustav och ytterligare någon bergsklättrare.
- Very good, Gustav! Right foot to the right. Far right. Left hand just above your head.
När Kevin klättrar är vi dessutom flera som skriker samma sak på svenska.
- Right hand är den hand man hälsar med, var vårt stödjande bidrag innan han gav sig iväg.
Klippväggarna reser sig lodrätt framför oss. Redan i andra klättringen ger sig killarna på en vägg som är 25 meter hög. Solnas klätterväggar i all ära, men detta är på riktigt. Efter att ha sett videoinspelning från klättringen konstaterar Gustav.
- Det går inte att filma en upplevelse.
Dagen började annars i en långsvansbåt från Ao Nang. Fortsatte med bad, kanotpaddling och noggrann utforskning av Railey West och Railey East. Det är fascinerande att ta sig an denna plats med hjälp av kajak. Grottor, stalaktiter och klippor med överhäng. Något vi gärna återvänder till.

Familjemiddag på restaurang 'annorlunda'

Ett lass med friterad papaya – Såm Tam Thood. Mig veterligen är det bara Country Lao som serverar detta kulinariska mästerverk. Den måste serveras av Mr Rastaman, avnjutas under halmtak och tyvärr i tät samvaro med katter och hundar.
- Tur att inte hälsovårdsmyndigheten gör regelbundna besök, konstaterar Tommy från Tranås.
Familjerna Karlsson (4 barn) och Björkman (4 barn) gjorde oss sällskap under fredagkvällen. Karlssons går tyvärr in på sin sista vecka här på Koh Lanta, vilket innebär att många bra kompisar försvinner.

Chang eller Singha – Singha eller Chang?

För nyanlända turister är detta ett val som inte ska föraktas. För oss är bilden klarare och variationen något större. Liten eller stor vatten; liten eller stor Chang. Eller rött vin - om det är lördag. Tro det eller ej, men förr eller senare känner man för att skilja på vardagar och helgdagar.
Ölutbudet är dessutom begränsat. Sex olika ölsorter florerar på marknaden; samtliga av typen ljus lager.

Vi fastnade ganska snabbt för Chang; ett lite fylligare öl med hyfsad beska och alltid billigast. Varför välja en dyrare sort när det bara är restaurangägaren som blir gladare? Det man möjligen kan ge sig på för att bryta mönstret är att beställa in en Tiger. Se ölsortimentet i högerspalten.

Barnen hamnar ofta i en liknande valsituation, men då gäller det fruktshaker. Gustavs favorit är bananshake, medan Kevin numera är konnässör i lemonshakebranschen. Se Kevins Top3 – Lemon Shake.

Dagens lektion i thailändska

Grammatiken känns överkomlig. Det är språkets olika tonlägen som är det svåra. Vi har den normala tonen, den låga och den höga och slutligen den fallande och den stigande. I våra öron är skillnaden marginell. Na kan till exempel betyda ansikte, risfält, överenskommelse, årstid eller tjock beroende på ton.

Att börja meningar med ordet jag kan uppfattas som egocentriskt. Hellre börjar man med verbet. Att jag utför verbet är underförstått. Paj thiau thalee betyder ordagrant gå till havet, men andemeningen är - jag går till havet.

Å på torsdag börjar även Dan ta lektioner i thailändska. Kul.

En Cafe Yen på Time for Lime.

Klong Dao Beach när den är som bredast.

Loy Krathong

En bananbladsbåt ska placeras i strandkanten och driva ut till havs. Det görs för att hedra det vatten och det ljus som föder oss.
- Vi vill inte att båtarna skall komma tillbaka. Det betyder otur, säger Gustav efter att ha preparerat sin båt med en tygbit, en nagel, ett par hårstrån och tre Baht.
Tron på spådom och häxkonster gör att farkosterna först lämnar land vid 22-tiden på kvällen, då pålandsvinden gett vika en aning. Vattendragen vid hotell Casuarina är skådeplatsen. Vald med omsorg. Förutom Lanta Old Town är detta den plats som drar mest folk till festligheterna under kvällen.

Tidigare på dagen har personal på skolan lärt barnen att skapa egna bananbladsbåtar. Kreativa skapelser med blommor och blad, ljus och rökelse, som utan tvekan hade förgyllt en traditionell blomsteraffär.

Däremellan åt hela familjen middag på Lanta Villa Resort med skolkamrater och deras föräldrar.
- Först fyller man ”ballongen” (Khom Fai) med varmluft, därefter tänds ett ljus och en stubintråd som leder till ett tiotal smällare. Sedan släpper man den i vinden och förhoppningsvis lyfter den och lyser länge, säger hovmästaren.
Den första var gratis och det var pappa Tony som fick den äran att skicka iväg den. Och den lyfte, smattrade och höll sig i luften under flera minuter. Så går det till när man firar Loy Krathong under den första och enda fullmånenatten i november.

Vi lär oss religionerna

På morgonsamlingen började jag vår pjäs med att säga:
- Siddharta Gautama föddes på ett onaturligt sätt genom sidan. När han fötts gick han sju steg åt varje väderstreck och för varje steg han tog kom det upp en lotusblomma.

Sedan fortsatte pjäsen som jag och mina tre kompisar spelade upp för hela skolan. Min roll var att spela den sjuke. Men jag var bara sjuk på låtsas.

Vi har besökt ett buddistiskt tempel och kommer på fredag nästa vecka att besöka en muslimsk moské. Det finns många olika folkslag och religioner här på Koh Lanta. Förutom buddister och muslimer finns det också thai-kineser och sjözigenare.

Invigning av Bajen Sport Bar

En och samma vägkrok innehåller nu både Restaurang Bajen och Bajen Sport Bar. Att grannen sedan heter Hammarby Bar gör ju inte saken mindre absurd. Vi tackade inte nej till att gå på premiären och lördagskvällen var glad och trevlig och innehöll snittar, livemusik, dans och vad vi efter dryga fem veckor kallar gamla bekanta.

Trafiken - utan tvekan den största faran

Han närmar sig snabbt bakifrån. På moped, utan hjälm; vilt gestikulerande med en vit anka i vänster hand. Omkörningen görs direkt, under stoj och skratt. Lyckligtvis är trafiken ovanligt lugn så här tidigt på morgonen. Denne man – mannen med ankan - får ändå symbolisera mentaliteten i trafiken här på ön.



Alla som kommer hit för att stanna under en längre period ställer sig frågan.
- Hur ska vi ta oss fram?
Taxi under en längre tid är uteslutet. Den frihet ett eget fordon ger är uppenbar.

Ekipage med Tuk-Tuk tuffar fram i 30-40 km i timmen. Mopeder, gärna med tre personer på varje, ligger vid mittlinjen i slagläge för omkörning. De större lastbilarna, vars förare är måna om att hinna med nästa färja till Krabi, mullrar betänkligt. Lägg till vänstertrafik, lösa hundar och ett signalhorn som används för att visa att man finns till och bilden är komplett.

Från Ban Saladan i norr till nationalparken i söder sträcker sig öns enda trafikerade väg. En väg under ständig ombyggnad. Damm och grus virvlar runt i luften, medan dofter från allehanda maträtter ger sig till känna längs vägen.
- Han ser ut att vara sju år, säger Gustav och pekar på en liten kille som skjutsar två ännu mindre killar på moped.
Ingen blir förvånad. Oron som präglade oss i början har försvunnit. Det känns, oroväckande nog, helt okej att ge sig ut i trafiken. Från och till känns den nästan stillsam. Man vänjer sig.

Studier i thailändska

Studierna går framåt. Kurs i thailändska på Learning Center med en lärare som även kan svenska. Förutom det har jag privatlektioner hos Ja. En kompis jag lärde känna när tvätten skulle lämnas in. Jag märkte att hon pratade bra engelska. Hon berättade om sina engelskastudier på Phukets universitet, men att hon nu inte får prata mer än termer som man använder på en resort. Det är dessutom en liten resort där det mest bor thailändare. Jag frågade om vi kunde ha ett utbyte av thai och engelska. Hon blev jätteglad. Vi har väldigt kul när vi sitter och repeterar det jag lärt mig på kursen. Vi övar mycket på de olika toner man har i thailändska. Vi har blivit så bra kompisar att hon har börjat berätta om sitt liv här på Lanta.

Vardagsrutinerna faller på plats

Om vi bortser från Ingelas studier i thailändska och de aktiviteter som finns runt barnens skola så är väl detta vår vardag:
Måndag morgon bjuder beachvolleybollspel utanför Somewhere Else på Long Beach. Ett förvånansvärt bra spel senast och en smakstart på veckan.
Tisdag morgon (08.30) - Qi Gong i Ingelas regi hemma på vår altan för den som önskar. Själen behöver få sitt lystmäte.
På blå banor vid Southern Lanta spelar jag tennis med Mats, Johan (se bild) och Eric en gång i veckan, vilket påminner mig om att en egen racket behöver inhandlas. Dags att åka till Krabi. Lägger man sedan till tid för massage och några spontana besök på Lanta Gym så är grundplåten för en bra vecka lagd.

Med speedboat till fyra närliggande öar

Vi simmar in i en mörk grotta. Guiden har en ficklampa som lyser svagt. Mycket svagt till och med. Stundtals blir det svart. På andra sidan flödar solljus; stranden är kanske 30 meter lång, svagt böjd och omgiven av höga branta klippväggar. Emerald Cave på Koh Mook är ett av fyra stopp på vår söndagsutflykt – Four Island Tour. En skön plats med ett overkligt, nära på artificiellt ljus.
Resan började annars med snorkling vid Koh Ngai. Fortsatte via Koh Mook till Koh Kradan där det blågröna vattnet och den puderlika sanden uppmanade till fotografering. (Fler bilder syns bland bildlänkarna till höger). Sista anhalt blev en ö som förmodligen heter Koh Chuck. Vattnet var inte helt klart efter den senaste tidens regn och blåst, men där fanns gott om Nemo- och Dorisfiskar att kika på. Vi matade dem med thailändska godistrådar med fisksmak. Ingelas ärr efter en knäoperation ser ut ungefär som godiset. Fiskarna passade på att nafsa där också – till övriga familjens glädje.

Aroy ma-gott

Favoritwoken hemma just nu är en blandning av sju grönsaker
gra tiem-vitlök
toa-långa bönor
pat chi- koriander
ton hom-salladslök
hom yai-gul lök
maka thae-tomat
pak bong-gröna blad
Hettas upp med nam pla-fisksås
kryddas med pong cho rot-sockersalt
sist häller man på nam man hoj-ostronsås